Alltså ärligt nu när jag såg kortet i går på mig själv, alla kort på mig tittar jag aldrig på, jag brukar tänka "jag känner till problemet" och sen är det klart. Jag vill lixom inte se hur illa det egentligen är. Men nej jag kände inte alls till problemet jag är rent ut sagt chockad har jag sett ut så? Fan det var ju en livs levande flodhäst som stod i det kortet, var det verkligen jag? Jag var ju så himla bred, jag tog ju upp halva kortet. Jag blir på riktigt ledsen när jag ser på kortet, vad har jag gjort? Men framför allt varför har jag gjort det, vad har hänt och när fan hände detta och varför. Jag kan inte förstå att det är jag när jag såg mig i spegeln såg jag inte ut så antar att man lever i en bubbla där sanningen gör för ont för att inse att det var så.
Men jag har till och med gråtit detta är ju hemskt tänkt att nu 30 kilo senare insåg jag att det hade gått till en överdrift att jag var sjukligt fet, dödligt fet, en tickande bomb, en fettbomb.
Nej det kändes hemskt att se, men jag har gjort något nu åt det hela. Det är ju bra i alla fall, bättre sent än aldrig säger dom ju?
Kram på er mina finisar ni är bäst glöm inte det!!
Tack för din pepp, jättetack <3
SvaraRaderaJo det är extremt liten risk att dö känns det som, men ändå kan man inte låta bli att nojja sig. Fem ungar och gubbe - vad gör dom om jag dör? Moderslösa barn och en ensam pappa, jisses - varför tänker jag så?
Känns underbart att prata med er som gjort op. Jag bor i princip på viktdropp.se nu... sen tre dagar tillbaka, läser, ser bilder, läser, läser, ser bilder... peppas och motiveras. Helst vill jag börja på pulver NU o se hur mkt jag kan förlora inför op, men jag ska på första gruppmötet om 3-4 veckor o det är ju "dumt" att gå ner under bmi 40 innan kirurgmötet :O
Kram!
Titta på gamla kort gör ont för mig också. Efter 2009 någonting så gömde jag mig om jag upptäckte en kamera i närheten. Så de flesta korten jag har att "jämföra" med är från typ 2009 och ett från förra sommaren. Jag känner inte igen kvinnan på bilderna! När jag var som störst kände jag mig smal. Nu när jag är mindre fet, känner jag mig större ändå! Hjärnan är lurig den. Älsklingen min kunde inte låta bli att ta nakenfoton på mig igår kväll och det är jag faktiskt tacksam för! För jösses vad det har hänt saker! Där ser jag ju svart på vitt att jag har tappat massor. Skitglad blev jag. Numera gömmer jag mig inte för kameran. jag är den jag är, fet eller ej, älska eller hata mig. Men här är jag! :D Slutat gömma mig för verkligheten nu. Det är nog det största steget jag tagit egentligen.
SvaraRaderaDu kämpar på bra tycker jag. Förstår att man deppar ihop men du gör ju någonting åt det, här och nu. Varje andetag.
Vet själv hur svårt det är att få tid till motion och annat när man har en liten, men du verkar så motiverad så du kommer klara det där jättebra tror jag! Blir lite avundsjuk på dig och alla andra som tar tag i vikten! :)
SvaraRaderaSnart kommer du inte alls att känna igen dig själv från de där bilderna. Kämpa på!! :)
SvaraRaderaDet är ett babynest som hon ligger i, köpt av en person som syr och via blocket.
Kram
Har också funderat på operation, men kämpar på utan en op. Har två snitt efter barnen, så jag vill inte att de skall karva mer i mig. Kämpa på. Peppkram
SvaraRaderaJa, bättre sent än aldrig ;)
SvaraRaderasv. Jag mår bra och så gott som återställd, men "grejen" som sitter i nackryggen är kvar, i alla fall delar av den. Känner de då jag undersöker min neurologiskt själv. Ja, vi kommer stämma de, finns ju risk att de gjorde saken värre, för de tillkom en inflammation.
Kroatien var gullig, men Mallorca har jag hört är mer barnvänligt.
Jag var likadan, jag tänkte alltid att 'oj vad tjock jag såg ut på den bilden' men jag tog aldrig riktigt in att jag faktiskt var överviktig. I mitt huvud och i spegeln var jag normalviktig :/ fast det gör ju att man känner att man gör något som är så bra! :) du är duktig! <3
SvaraRaderaJag förstår din känsla när du tittar på gamla kort. Det var så för mig också. Man fattar inte varför man varit så dum mot sig själva och misshandlat sin kropp på det viset. När man ser kort på sig själva när man gått ner en massa kilo så fattar man inte att det är JAG som är på bilden. Sent ska syndaren vakna ;)
SvaraRaderaNu ska vi njuta av våra nya liv!!!!
Kram
Som alla andra här säger; jag SÅG inte hur stor jag var och jag förstår inte hur jag inte kunde göra det!?
SvaraRaderaDet "roliga" är att många av mina vänner/bekanta/släktingar har sagt samma sak: - Men DU var väl inte SÅ stor!?
..jo jag var ju det. Tänk vad blind man kan vara.