Ibland innan jag går och lägger mig brukar jag drömma mig bort i drömmarnas värld där allt är möjligt. Jag drömmer om att vara smal, att vara vacker, att vara en sån person som ingen ser ner på, att vara en sån person ser på utan elakhet i blicken. Jag hatar när folk ser på mig med nervärderade blickar, är jag mindre värd? Jag hatar att tänka på skolgången när alla mobbade mig för att jag var annorlunda, för att jag var tjock. Jag kan drömma om att det är tvärtom sen, att jag är den snygga och dom är dom tjocka att jag skulle mobba dom för att dom skall veta hur det känns.
Hur många har inte blivit mobbade? Svara gärna på det anonym eller inte, men svara!
Varför är vi så elaka emot varandra för att man inte passar in i en jävla ram?
Men jag är starkare nu och jag kommer klara detta, drömmen skulle ju vara att gå på typ en klassträff och visa upp mig, det skulle nog ingen tro? Nej fy fan jag är så mycket bättre än vad dom någonsin kommer vara!
Kram kram ni gör mig stark <3
Jag har varit mobbad från dagis. Av klasskompisar, lärare, familj (brorsan fattade inte vad hans ord gjorde! Farsan använde det som en av sina "härskartekniker"), skolsyster etc. vilket har satt sig enormt djupt i mitt psyke och självförtroende. Självkänsla och självförtroende är någonting som jag bygger på dagligen, det är banne mig inte lätt. Sista åren har jag tränat massor på att folk faktiskt inte stirrar och pratar sådär om mig, det är mina egna tankar, mina gamla spökande erfarenheter som talar. Om dem nu skulle snacka skit om mig så står det för dem och har ingenting med mig som person att göra. Men ibland är det skitsvårt. De "hudlösa" dagarna är mer än svåra.
SvaraRaderaDu kommer att klara det! Men ett steg i taget. Det handlar om en helhetsläkning. Vikten är egentligen bara ett "symptom" inte en orsak. Såren sitter djupare än i kilon. I alla fall på mig. *kramar*
Jag blev mobbad för att jag var liten,inget roligt alls :( En kille slog mig blodig i högstadiet för att jag var för tyst...Usch detta med mobbing är såååå hemskt & tyvärr sitter det ju i!
SvaraRaderaJag mötte min förövare som var värst för några år sedan han kände inte igen mig & jag sa inget men inombords SKREK jag åt honom!!
Kram pårej du goa,söta tjej ♥........
Visst så är det underbart att få drömma sig bort och få känna sig älskad av alla. Vem gör inte det?
SvaraRaderaJag tycker att du är så otroligt stark som berättar om hur du haft det.
Jag har själva blivit mobbad från första klass tills det jag tog studenten. Då har det inte varit för min vikt utan allt annat omkring mig. Vissa dagar har det varit så illa att jag fått mitt huvud unslaget mot en tegelvägg, eller mina ytterkläder nedtryckta i toaletten. Ja, det har med andra ord inte varit så lätt.
Nu har jag insett att det inte var mig det var fel på, utan dom som mobbade mig.
Kram
Jag blev mobbad länge men för tvärtom - jag var för smal. Vägde kanske 40kg när jag började högstadiet liksom. Jag åt som en häst men inget hände.. så vissa kan ju ha det problemet också och det var ju inte heller bra enligt folk..
SvaraRadera