
Idag låg jag lite extra på morgonen, Ludwig har sovit dåligt i natt och unnade sin mamma en sovmorgon men min kära syster ringde dock och väckte mig. Men jag låg som sagt kvar i sängen och drömde mig bort lite. Jag låg och tänkte på kläder, jag tänkte på att jag skulle ha jeans, som jag inte kunnat ha på många, många, många år. Jag tänkte jag skulle ha det med ett linne och en snygg kofta som jag precis köpt. Innan har det bara varit drömmar för jag har vetat att det inte gått eftersom jag inte kunnat klämma ner min röv i ett par jeans. Det har inte gått bara och har det gått har det inte suttit snyggt eller så har jag inte kunnat andas i dom. Oh vad jag längtar till att ha på mig snygga kläder. I många år har jag gömt mig bakom tunikor, allt för att man inte ska se allt fett under som gömmer sig, men visst fan såg man det? Det gick likom inte att gömma det uppenbara så att säga. Äntligen börjar jag att tillåta mig själv att köpa kläder men det är svårt att få in ett annat tänk. Jag har i så många år insett att det inte går att köpa kläder till mig. Så jag har inte tänkt på det alls som något roligt äns. Jag hatade när jag var yngre och gick på stan med tjejkompisar och dom köpte fina kläder och tog fram kläder till mig i stl L typ och sa "men den borde passa". Jag fick alltid en stor klump i magen eftersom jag visste att det inte gick. Jag skämdes varje gång och det slutade med att jag aldrig gick ut på stan med några vänner. Den skammen över att inte vara som alla andra.. Men fan idag kan jag också köpa kläder som alla andra!! Det är lycka det!!
Gammalt kort på mig och jag säger bara en sak ALDRIG MERA FET!!
Massa kramar
<3<3<3
Alltså det är lite lustigt hur du lyckas skriva om sådant jag tänker på. Köpte mig en ny tunika (för att gömma fettet ;)) till bröllopet vi var på i lördags och tog en storlek mindre än vad jag hade innan op. Nu inser jag att jag hade nog kunnat ta ytterligare en storlek mindre men vågade inte prova. Precis som du handlar jag ALDRIG kläder tillsammans med någon och har ofta trott att nått skulle passa och så står man där i provhytten och hör hur det knakar i sömmarna.Så glad för din skull att du hittade lite kläder i ullared. Som du sa, det är lycka det!!!
SvaraRadera