Mat? Nej tack!

Mat? Nej varför ska jag äta det för undrar nog Ludwig. Idag har jag nog suttit över 2 timmar och verkligen försökt att få honom att äta, men det är helt j*vla omöjligt. Han bara sitter där och ler åt mig och gapar inte ens. Idag har jag fått i honom en flaska välling sen till middag efter näst intill 1 timmas lirkande 1 halv burk mat. Detta känns hopplöst för han sover ju inte direkt på natten eftersom han är hungrig så då äter han välling och han kan ju enbart inte leva på välling ju. Så har någon nått tips fram med dom då är ni snälla <3.
Alltså det är precis som han kommit in i någon typ av trotts ålder men är det ens möjligt han är ju 1 år ju? Det ska jag komma senare tycker jag, när jag ger han en macka så sitter han där i stolen, stor flinar och verkligen kastar ner mackan på golvet och skrattar så han kiknar. Hans blick alltså det är bara "bus" i blicken och jag bar gapar och tycker "men hallå du är för liten för att ha en egen vilja, det är mammas vilja som är lag här hemma" och min vilja är att han ska äta! Jag säger till honom också att det är "aja baja att kasta mat", om det nu är så att han testar mig. Han har hållt på såhär i en månad och jag ser ju hur han krymper. Hans kläder som satt på gränsen sitter nu som en hösäck på honom.
Så tips?

Kan ju även påpeka att han alltid varit glad för mat det är därför jag blir så chockad och förtvivlad.
Massa kramar
<3<3<3