Tillsammans är vi starka!

 

Vi borde göra något tillsammans, för tillsammans är vi starka. Vi borde peppa varandra mera och se varandras framsteg för att i stället hela tiden se allt så negativt. Klappa mig på axeln när jag gjort något bra men älska mig och krama om mig när något kanske inte gick så bra. Älska mig när jag som mins förtjänar det kallas det. Varför måste man alltid se sina negativa sidor som dom största? Lyft upp dig själv och se allt bra du har åstakommit. Jag kan ju bara se mitt egna liv som ett exempel.

 

 

Jag har vuxit upp med en mamma som hatar mig över allt annat på denna jord. Det sista hon sa till mig var att hon önska livet ur "både du och din utveckligstörda idiot till unge". Jag har skurit mig tills jag trodde att jag inte hade mera att skära mig på. Jag har bott på behandligshem och sett saker som inget barn bör göra. Men jag har tagit mig upp, kan berätta mera om mitt liv i ett annat inlägg. Men jag ser alltid det negativa som större, men se vad jag åstakommigt, se vart jag är i dag!

Jag tycker vi alla ska känna oss bäst i dag och se allt bra vi har gjort!

Ta hand om er <3<3<3