lördag 16 juni 2012

Första besöket hos kirurgen

Ja berättar från börjat nu, blir det för långt delar jag upp det.
Jag satt och diskade, jag satt alltid förut och diska för det var för jobbigt att stå för min rygg. I alla fall så diskade jag och pratade med min syster och detta var i februari och jag var nyförlöst mamma (ganska nyförlöst).  Samtalet med Pillan som min syster heter bröts och så ringer det igen. Så jag svarar i tron om att det är Pillan och säger något fånigt och bara "tjoooo". Jag skämdes när jag insåg att det inte alls var Pillan utan en sjuksköterska på BC (bariatric center), hon berättade att vårdgarantin hade gått igenom och att skulle få komma på infoträff i Lund på BC och dagen därpå skulle jag träffa läkaren, dietist, narkos och sjuksköterskan.
Dagen med stora "D" kom äntligen och jag, Alex och Ludwig for till Lund för att gå på infomötet. Där satt vi i 2 timmar, Ludwig skötte sig hela tiden. Kirurgen berättade om operationen och riskerna med den. Han berättade att riskerna inte var så stora utan man skulle mera förbereda sig för livet efter. Dietisten berättade hur man skulle leva innan och efter operationen.
Kvällen närmare sitt slut och dagen efter åkte vi tillbaka till Lund och träffade alla parter som var inblandade.
Narkos fick jag träffa först, han frågade mig om jag hade några allergier och hur det kändes inte ett ord om min vikt nämde han. Sedan fick jag träffa sjuksköterskan som vägde mig, mätte mig och tog midje mått. Hon sa inget om min vikt, jag hade förväntat mig en reaktion men icke. Jag blev så lycklig för jag kände mig som en normal människa. Hela sjukhuset var anpassad efter mig eller överviktiga, kan berätta om det i ett annat inlägg.
Efter det sedan fick jag träffa Anders som var kirurgen. Han räknade ut mitt BMI vi kom överrens om hur många veckor jag skulle leva på pulver och det blev 6 veckor och jag skulle gå ner 18 kilo.
Han frågade om jag hade några frågor men eftersom jag läst så mycket så kände jag mig inte alls frågevis. Han var mycket vänlig och påpekade heller inte min vikt, underbart ställe och underbara människor. Sist fick jag träffa dietisten och hon kom med några tips om pulvret jag skulle leva på, hon pratade med mig om livet efter som jag 10 veckor senare skulle få uppleva.
Jag fick sedan en tid 10 veckor eftersom jag var nyförlöst. Den 2 maj, då skulle mitt liv ta en helt ny vändning.
För er som ska träffa kirurgen ett tips skriv ner frågor innan om ni undrar något för oftast går det väldigt fort.
Tänker fortsätta på detta temat och berätta om livet innan operationen och operationen.

Massa kramar
<3<3<3

3 kommentarer:

  1. Kanske en dum fråga men jag vet ju inte så mycket om det här: när man väl gått ned så som det är tänkt att man ska gå ner, man kopplar inte på magsäcken igen då? För jag tänkte om man har så liten magsäck att man hela tiden går ner i vikt, så går det ju inte sen om man fortsätter att gå ned efter att man kommit till sin målvikt? Eller är liksom storleken anpassad för en person som ska väga si eller så mycket då?

    SvaraRadera
  2. va bra jag hoppas allt går bra för dig! jag själv var inte tillräckligt överviktig för att få göra det men valde ist att ändå gå på det dvs äta som om jag vore opererad och det funkar fantastiskt bra för mig -gjort det i ett år nu. Det går visserligen långsamt men man märker inte ens att man gör det men har iaf gått ner 16 kg och vill nu går ner 6 kg till -har aldrig mått bättre! och kommer att fortsätta så här livet ut! Jag äter dock allt men lite och ofta ist :)

    SvaraRadera
  3. Så spännande att läsa!! Tänk att det är såna saker man oroar sig för tack vare allt man läser, just det här med hur klarar britsar mm vikten. Jag var tex tvungen att föda på Ostra sjukhuset för där fanns det som behövdes ifall det blev akut och jag behövde opereras. På Mölndal finns inte det för överviktiga! Ska fortsätta läsa med lupp ;)

    SvaraRadera