Tankar

Det känns precis som min hjärna har fastnat på att jag ska väga som jag gjort innan. Den hänger inte med och det känns förjävligt ska jag någon gång inse att jag gått ner så mycket som jag gjort? Att jag blivit en hel människa lättare? Oh det känns så jobbigt för jag känner mig inte bekväm i min nya kropp eftersom i spegeln och även i min "inre spegel" ser jag bara den Sofian som jag känner så väl och som jag har sett dom senaste åren. Hon som jag inte egentligen vill ha med att göra men ändå finns där hela tiden?

Sen annan sak jag funderat på så, herre gid vad jag fryser! Det är hemskt men samtidigt inte alls konstigt eftersom att jag blivit av med min vinterpäls som legat som ett skydd i så många år på min kropp som ett duntäcke har det skyddat mig mot kölden. Men nu är det som att springa naken i ett vinter landskap. Hemskt! Jag kan bli helt förundrad när jag står och "känner" på mig själv att vad mycket ben jag hade. Mina nyckelben syns och jag känner mina höften, massa av konstiga hårda saker över hela min kropp som jag är så van att känna som mjuk. Hela jag har ändrat form men samtidigt fast jag "känner det" och ser det på kort så ser jag inte det i verkligheten. I mitt huvud är jag och känns som jag alltid kommer förbli den gamla Sofia.

Massa kramar
<3<3<3