måndag 20 augusti 2012

Tjockisrädslor.

Jag blev insperad när jag läste på en blogg om ensamhet så tänkte skriva hur jag upplevde det.
Jag är egentligen väldigt ensam i min stora luft bubbla. Jag har flyttat väldigt mycket och där med förlorat många vänner som jag haft.
Jag är väldigt social av mig och får lätt vänner om jag skulle "vilja" och vem vill inte det. Jag är väldigt trevlig och lyssnar, jag har mycket kärlek och ge men ändå är jag ensam nästan varje dag. Jag förstår inte men jag vet varför det låser sig för mig och det är för att jag är tjock. Jag vågar inte, jag tror mina vänner skäms för mig och inte vill umgås med mig för att jag är tjock, för att jag är annurlunda. Jag vet att barn säger saker till sina föräldrar om mig, att barn skrattar och att personer säger det bakom min rygg "vad tjock hon är". Jag vet att det händer och det hände varje dag förut så jag blev isolerar är hemma och levde i min "dröm värld" där allt var bra och inget gjorde ont. Men det gör ont för jag förstör för mig själv. Men bakom datan är jag trygg, där ser ingen mig och ingen kan dömma mig för att jag är tjock, överviktig eller fet. Ingen dömmer och ingen dom faller på mig.
Men dömmer folk mig nu på samma sätt när jag gått ner? Skrattar folk, pratar barn? Det vet jag inte och jag är nästan för rädd att ta reda på det.
Någon som har erfarenhet?

Massa kramar
<3<3

3 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig men på ett annat sett, jag har alltid haft dålig självförtroende pga jag ser annorlunda ut i led av min sjukdom, de gör de inte bättre att jag har fått MS nu och tankar börjar komma, vem vill ha mig nu, sjuk och ful som jag är. Samtidigt vet jag att de är idiotiska hjärnspöken.
    Jag tror jag förstår känslan när folk pekar och pratar bakom ryggen, jag upplever samma fast på ett annat sätt för mitt öga.

    Du ska veta att jag tycker du är jättevacker och verkar vara en underbar person. Jag tar gärna en fika om du är i dina gamla hemma trakter någon gång.

    SvaraRadera
  2. Usch jag blir ledsen när jag tänker på sånt där, att folk pratar och skrattar bakom någons rygg. Hoppas jag inte gör dig ledsen när jag säger att det säkert finns folk som gör det, för det finns ju elaka människor som pratar om minsta lilla avvikelse från normen om man säger så. Jag känner folk som nästan liksom letar efter någon svaghet hos andra som de kan skvallra om, men jag tror att de personerna är rätt så osäkra i sig själva. Fast att de är osäkra och rädda själva är ju ingen tröst när de snackar skit om en i och för sig.
    Jag skulle i alla fall inte skämmas för dig!

    SvaraRadera
  3. Släpp det, låt dom prata om dom vill... Du är jätteduktig, det tycker du och det tycker jag... vad du tycker är det enda viktiga... gå ut i världen och sträck på dej!!

    SvaraRadera