Fy fan!!

Snö, kallt och 20 minus grader. Ja så kan man väl samanfatta min dag än så länge. Vi skulle ju som sagt cykla idag till dagis och sagt och gjort det gjorde vi. Vi hade klätt på oss allt och Ludwig svettades innn vi ens kommit ut och jag med. Jag fick på mitt Alexander termobyxor (Stl L, LYCKA!!) och jag var väldigt peppad på att cyklad. I början gick det skit bra och det flöt på bra. Men bara efter 1 kilometer så började Ludwig skrika och så forsatte resan han frös förmodligen och han kan inte förmedla sig på nått annat sätt än att skrika. Men det var inte så att han var kall men han kan ju fryst i ansiktet. Han var bara lugn när jag gick med cykeln vilket jag gjorde en bra bit och han lugnade ner sig och jag cyklade kom fan inte en meter innan han började skrika igen och sparkade på min rygg. Jag svettades och mitt tålamod var i bott just då. Men till viby kom vi och den jävla GPS på min mobil strulade och ledde in oss på vilovägar men tillslut efter 20 minuter så hittade jag äntligen till dagiset. Ludwig skrek en halvtimme inne på dagiset och jag hade lugnat ner mig då och tröstade honom. Men jag själv började gråta eftersom jag kände mig så misslyckad, otillräklig och en riktig dålig mamma eftersom jag cyklat ut med honom trotts att det var så kallt. Så jag fick ringa till Alex som fick komma och hämta oss från jobbet. Jag gör aldrig om detta igen från det är sol och 20 plus grader alltså. I morgon blir det bussen det är en sak som är säker. Ludwig har sovit sedan klockan 12 nu han är väl helt förstörd efter denna dagen..

Massa kramar
<3<3<3