Jag vet att jag är hård när det kommer till GBP att jag tycker det blivit en trend, men det tycker jag. Jag tycker att det är hemskt att så många gör den och att så många verkar tro att du aldrig går upp i vikt efter. Sen vet jag att det finns många, MÅNGA som sköter sig men det är aldrig direkt dom man hör om. Jag tycker att GBP är jätte bra om man verkligen har försökt gå ner i vikt, jag får mail näst intill varje dag av tjejer/ kvinnor som jag stöttar genom att hur man går till väga för att göra en GBP. Det första jag skriver är då "grattis till att du vill förändra ditt liv". Jag tycker det är jätte bra att detta hjälpmedlet finns och jag tycker det är helt underbart att människor ska kunna få hjälp med sin övervikt för det är hemskt att leva som överviktig i detta samhället och man blir nerbryten både fysiskt och psykiskt!
Men jag tror ändå det är en skam från mitt egna håll också. Jag känner en skam över att jag gjorde denna operation. Jag skämms över att jag lät det gå så långt som jag ändå gjorde, varför inte jag gick bort det? Varför bantade jag inte mera? Varför ansträngde jag mig inte mera jag har också vägt "bara" 120 kilo en gång i tiden. Varför gjorde jag inget då, eller när jag vägde 130, 140 etc. Varför lät jag det gå så fruktansvärt långt? Varför satte jag inte stopp, vad fan hände? Hur blev det som det blev? Jag kan inte förstå det. Varför gjorde jag inget okej jag var inte så gammal men jag läser varje dag om grymma tjejer som är mellan 15-20 år som verkligen tar tag i sin vikt. Jag fattar inte hur jag kunde vara så himla dum. Det enda som jag har fått ut av det är att jag har lidit och att min självförtroende är i bott. Att jag är rädd för att folk inte vill ses med mig för jag varit så tjock (är tjock). Vad fan fick jag ut av det? Inget!
Tur i alla fall att man kan ändra sig men att det skulle behöva gå såååå långt som det ändå gjorde..
Kortet är taget när jag väger som mest.
Känner någon igen sig?
Massa kramar
<3<3<3
Det är verkligen sjukt att man tillåter maten ha en sån stor inverkan på sitt liv - men att ta tag i det är verkligen lättera sagt än gjort. Jag är i fight varenda dag med mina tankar runt mat, vad jag ska äta, hur mycket jag ska äta, när jag ska äta. Ibland så vinner den logiska biten i mig, vilket betyder bra mat som är bra för min kropp och som kan leda till viktnedgång. Men allt för många gånger så låter jag känslorna vinna, jag kan helt enkelt inte kontrollera mig själv och vad jag stoppar i mig.
SvaraRaderaSå du ska verkligen inte skämmas över att du lät det gå så långt. Va stolt över vart du är i dagsläget istället - du är en stark människa som har tagit dig dit du är idag <3 Jag ser på dina bilder här i bloggen som är på dig, och det är helt otroligt vilken skillnad det är på dem :) Så stå på och fortsätt slåss mot kilona dina!
Jag tycker inte du ska känna dig dum! Jag tycker det var modigt av dig att göra en GBP och det var rätt då för dig!
SvaraRaderaKram
Kul att se att det går bra för dej!! Håller med dej massor om att det "blivit trend" tycker det är tragiskt, men mest tragiskt är nog att man får så lite hjälp både innan och efter... Jag känner själv 3 som gjort den...
SvaraRaderaFika... ja, det är svårt att bryta vanor, det är lite sånt jag menar att man borde få hjälp med! Jag äter "aldrig" bara för att det står där eller för att någon bjuder men UNNAR mej 1-2ggr/månad när JAG är sugen... Det är INTE oartigt att tacka nej...
Önskar dej en god fortsättning på alla hjärtansdag och viktminskning=))
Ps. släpp det som varit och se frammåt och i nuet;)